I skallen i alla fall. Vet att det finns de som förstår. Men jag måste hjälpa mig själv att må bättre. Måste och ska. Så nu ska jag bara dra på mig en kofta och sen vandra nedåt stan här i Sollefteå. Lite solljus i ögonen stället för arbetsmarknadslagen.
Kände igår kväll när det vr dags att sova attvdet kommer bli en sån där natt full med mardrömmar. Vilket det också blev. Såna drömmar när jag bara irrar omkring i nåt slags mörkerlandskap. Försöker hitta tillbaka till verkligheten. Idag ringde klockan tidigt och väckte mig. Är aldrig så glad över att vakna som efter dessa nätter.
Men jag kommer inte på något passande. Så jag babblar på som vanligt då bara..
Har gått och blivit sambo. Med, vad ska jag säga, en av de underbaraste :) I dagsläget, försök till att skapa ordning i kaoset. Det går åt rätt håll, kan man kanske säga. Även om allt som rensas stannar kvar i och runt bostaden i väntan på att fraktas bort. Men det ska åtgärdas vid första bästa tillfälle, kan tänkas.
Snart är det verkligen höst, skolstart för mig på onsdag igen. Känns gött att ha något vettigt att göra igen på dagarna. Jobb i all ära, men det är lite segt när man inte får arbeta med det man vill arbeta med. Det kan ibland vara riktigt plågsamt också. Mot slutet av sommaren undrade en av teamcheferna om jag längtade till skolan.. Svar: Ja! Har stora planer på att vara flitig med pluggandet den här terminen. Satsa på A:n, så får jag i alla fall B:n på tentorna :)
Nytt för mig i musikvärlden. Helt underbara det lilla jag hört hitintills. Tackar en viss MD för upptäckten.
Måste vara väntan. Och så lägg på lite ångest på det så har vi nåt ännu värre. Ungefär där befinner jag mig nu. Inget går som planerat. Sjukhus är sega.
Bra låt. Bästa med videon är när trummisen håller för öronen cirka 1.07 in i videon. Man liksom vet vad man har att vänta sig =)
Två videor från min nya kärlek musikmässigt, Hoffmaestro & Chraa
Young dad. Låten är vacker och videon är läcker.
Gillade den här låten när den kom, tyckte om budskapet i låten. Så med andra ord, vässa öronen lite.
Tror sötar kan stå för flummar även. Men sötar var sötare. Så det får bli sötar. Och det är väl vad jag ska göra. Sötar vidare. Trött som en gnu till trots så kan jag inte somna. Eller jag fick lära mig idag att det är för att jag är rastlös. Och ja, jag erkänner, vill att det ska hända saker 24/7. Inte nödvändigtvis väldigt händelserika saker. Räcker med lite mer variation. Eller kanske bara papper, lim, tejp och en sax. Och möjligtvist lite kritor.
Fast även om jag har de där sakerna hemma så känner jag mig inte hemma. Känner mig rotlös. Sedär, rot- och rastlös. Det finns väldigt få som kan lunga min känsla när jag är såhär, tyvärr. Jag kan räkna dem på ena handen. Inget ont om de som inte klarar av att få mig att bli lugn, inte alls, det är faktiskt ingen lätt uppgift. Inte för att jag ser det som en uppgift för dem, men omedvetet så lugnar personerna ner mig med att bara existera i min närvaro.
Varför ska saker bara vara på ett visst sätt?
Lite att göra:
Tvätta, diska, ta ut sopor, måla om naglarna, måla tånaglarna, äta mat (borde gjort för längesedan), ta ner ett par tomma flyttlådor till källaren, fundera på om jag ska klippa mig den här veckan eller vänta till nästa. Därefter någonstans borde det vara dags att sova.