Staffan Hellstrand – Fanfar
Med tanke på kvällens spelning så blev det en bonusvideo med Staffan Hellstrands låt Fanfar =)
Med tanke på kvällens spelning så blev det en bonusvideo med Staffan Hellstrands låt Fanfar =)
Låten för dagen är definitivt The dark side, får mig att vilja springa, gå, hoppa runt.. dansa. Ja, allt annat än att sitta still. Får en önskan om att köpa pjäxor till skidorna och åka runt och nöta i spåren runt Sidsjön.. och jag vill ha vinter. Med snö, iskyla och stjärnklara nätter.
Nu är sommaren slut, skulle man kunna säga. Skolan drar igång imorgon med föreläsningar imorgon och onsdag. Sen är det alltså tänkt att vi ska plugga på egen hand i studiegrupper, eller ja, grupp på åtminstone två stycken, än så länge, till avslutningsseminarierna i januari. Jag antar att det kommer vara vilda protester mot det här sättet. Så de får säkert tänka om lite och faktiskt göra om. Vi blev mer eller mindre lovade i våras att ha fler föreläsningar än så.
Nåja. Jag är laddad och peppad, matlådan är redo och skolväskan är packad. Jag ska ha min rutiga kjol imorgon och mina tofsar i håret.. Nej, det ska jag inte. Men sömnen lyser med sin frånvaro och bästa sättet att lösa det är väl att trötta ut hjärnan lite. I lördags somnade jag på en snygg och mysig karl i soffan här hemma, men hade hellre behövt det idag. Tryggheten och sällskapet. Men men, den som väntar på något gott.. Det var en del minnesvärda saker som sas mot slutet, så jag, nej, inte sia om något. Men jag är glad och små små fjärilar börjar väckas till liv i magen.
Förutom det är jag glad över att jag och K kommer kämpa tappert i skolan och ha roligt på fritiden. Vi har av en anledning kommit varandra närmre senaste veckan här =)
Dagens artist är Salem Al Fakir:
Först låten Astronaut som jag blev knasförtjust i när den kom, plus att videon är söt:
Sen en liten udda version av Astronaut
Hittade en fin låt där Marit Bergman också är med som heter 52 weeks:
En röd tråd är tydligen piano idag. Omedvetet kan jag meddela.
Idag är det strålande sol och jag är fortfarande jävligt risig. Nu börjar hostan få sällskap med huvudvärk och snorighet. Jag hatar livet ibland, men inte sådär jätteseriöst.. Mer att jag tycker att det är jävligt onödigt och slöseri med tid som jag kunde lägga på att få bygga på min fina kondition som jag hann bygga upp innan det här drog igång. Nåja, jag ska köpa nya springskor och nöta ut dem så länge jag kan så fort jag blir fri från det här tramset. Har till och med spanat på ett par och testat dem så jag vet vad kroppen har att se fram emot.. Kanske därför som jag blev sjuk från början?! o_O
Nåja. Musik var det jag skulle greja med. Så Beck -- Loser:
Devils Haircut är nog sommarens låt.. Ilsbo och någon öl i kroppen och nördig lillebror och jag trodde inte där och då att jag kunde vara så mycket gladare, även om det visade sig att jag några veckor senare faktiskt vart mer glad :)
Har fortfarande lite saker att arbeta med, men det tror jag att jag alltid kommer ha livet igenom. Men jag har tagit mig över några rejält höga trappsteg sedan februari. Och nu står jag så långt upp i trappan som jag behövde ta mig då. Nu kommer nya utmaningar med skolan och livet i övrigt. Skillnaden den här gången är att jag faktiskt vet att jag kommer klara dessa utmaningar vilket jag inte gjorde när jag flyttade hit.
Big Fish var ett band som min syster introducerade mig i, men en viss hjälp från hennes dåvarande pojkvän gissar jag på. Hur som helst så är det ett sånt band som inte går att beskriva. De måste lyssnas på, texterna måste läsas om och om igen.
Här är 32 takter, fritt nedskrivet utifrån låten så det kan innehålla småfel, men ville visa lite på hur texterna ser ut:
alla ser på världen med just sina egna ögon
allt vi ser framträder ur vårt eget perspektiv
det vi tycker, det vi tror är format av allt annat
vi tidigare tyckt och trott i våra arma liv
men hur går det då att över huvud taget diskutera
hur kan man tro att människor ska komma överens
vi ser varandra, kanske kan man ej begära mera
vi känner och vi lever för varandras existens
Och såklart några obligatoriska videor från youtube..
Nyårshambo
Vandringsvisa i de krossade skallarnas tid
Fritt för vinden:
Okej, sista för dagen. Måste ju ha något att blogga om resten av året också. Men den här förtjänar att vara med eftersom att den är så vacker och jag blir så glad av att lyssna på den. Sen tycker jag att det är skoj med musikvideor som de här, en historia till låten.
En tredje för dagen. Suzanne Vega fastnade jag för någonstans i åttonde klass. Köpte en samlingsskiva och jag gillade alla låtar på skivan. Den här låten var såklart den första jag fastnade för, fick hjälp av pappa för att veta vad låten hette när den spelades på någon radiokanal.
Den här låten spelades rätt ofta på P4 när jag var liten. Det måste ha varit P4, eftersom det var det mina föräldrar lyssnade på. Tycker låten är jättevacker. Har den som ringsignal och efter att C klagade på mina hemska väckningssignaler bytte jag även till den som väckningssignal, så jag vaknar mjukt och fint och blir på superduperbra humör när jag vaknar på morgonen.
Det går smidigare att städa med musik. Enda jag kan klaga på är på för liten lägenhet.. eller på människor som måste glo ögonen ur sig när jag är ute och hoppar runt. Men det sista kan jag bjuda på. Kanske att någon blir gladare av mina så kallade danssteg. Tror på en höst med friskis och svettis och deras danspass..