Fleetwood Mac – Everywhere

Okej, sista för dagen. Måste ju ha något att blogga om resten av året också. Men den här förtjänar att vara med eftersom att den är så vacker och jag blir så glad av att lyssna på den. Sen tycker jag att det är skoj med musikvideor som de här, en historia till låten.

Lars Hollmer – Boeves psalm

Den här låten spelades rätt ofta på P4 när jag var liten. Det måste ha varit P4, eftersom det var det mina föräldrar lyssnade på. Tycker låten är jättevacker. Har den som ringsignal och efter att C klagade på mina hemska väckningssignaler bytte jag även till den som väckningssignal, så jag vaknar mjukt och fint och blir på superduperbra humör när jag vaknar på morgonen.

Jonas Gardell

Jag har säkert bloggat om honom förr. Men han är som bäst här när han pratar om skräckfilmer:

Mirror, mirror

Ett program som brukade vara på sommarlovsmorgon förr som jag tyckte om bara för att det var något med den ryska tsaren med i handlingen.

Super mario på piano

Håller på att öva mig till att bli lika snabb som killen i videon, gissar på att det kommer ta ett tag. Men hitintills har jag faktiskt lyckats spela en bit med komphanden också på pianot. Eller synten är mer rätt ord för det jag spelar på. Det här är i alla fall värd att titta på:

Återupptar gamla intressen

Har börjat skrivit lite dikter igen. Blev inspirerad när jag satt och bläddrade bland gamla dikter. En del som jag tycker mycket om andra.. är väl kanske inte sådär super. Men en jag tycker lite om är nåt jag skrev till svenskan, när läraren menade att vi skulle skriva dikter och jag menade att sånt kan man inte tvinga fram, det kommer av sig självt om man vill ha något bra. Varpå hon tyckte jag tramsade och att det inte alls var så svårt. Jag var inne i en period där jag inte fick sån inspiration, ni vet, när pennan flygar fram av sig själv på papperet. Så det blev lite svar på tal genom dikten.. eller vad det nu får kallas:

Jag leker med ord och böjer dem fel. Jag bildar oläsliga meningar och ler åt eländet. Inuti gråter jag i hemlighet. varför kan inte jag det här? Det ser så lätt ut när jag läser ”stjärnorna kvittar det lika”. Orden dansar framför mina ögon, ler och säger: du också!. Jag försöker, experimenterar och prövar. Mina ord flyger inte lika högt som deras. De landar bara i en grop på papperet och vägrar stämma upp i sång. Efter får många misslyckade försöka lutar jag mig tillbaka och undrar: Vem var det som sa att det skulle vara lätt att skriva dikter?

2 stupid dogs

2 stupid dogs var min favorit förr om åren. Och de här avsnitten var mina favoriter. Kan relatera lite till rödluvan där, i vissa situationer. Och nu såg jag vart jag har fått tjallalalalalalala, ifrån. Goda minnen.