Den här lilla fröken ska på arbetsintervju på torsdag. Så jag sitter med plus/minuslistor om mig själv. Starka och svaga sidor, med andra ord. Det går sådär eftersom jag är trött efter dagens slit med statistikprogrammet. Och att jag inte har kommit på några svaga sidor är egentligen ett svaghetstecken det också. Nej, skärpning nu!
Helgen har rullat på och jag är nöjd med utfallet. Jag har förstått värdet av att andas in och andas ut. Fast inte när man spelar Mario Kart på Wii. Jag litar på en han. Och jag ska ta det lugnt, huvudsaken jag får ta det lugnt tillsammans med dig?
Så måste jag nog gå ner dit ner i mörkret en sista gång. För jag tänker inte vara låg nåt mer efter att jag kommit upp den här gången.
Du sålde mitt hjärta, på realisation. Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion. Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet. Av allt det jag gav har du ingenting kvar. Jag ger vad jag har. Men du ger ingenting tillbaks.
Inga mardrömmar. Bara skojiga och knasiga. Tror det behövs med tanke på allt allvar i verkliga livet. Skön uppvägning. Längtar till måndag. Jag vet att jag behöver det. Försöker ladda med pepptankar under tiden. Fick förövrigt nyss väldigt många kloka ord skickat till mig och jag suger åt mig som en svamp. Hoppas att måndag också ger lika mycket.
Förändring i luften, det är egentligen bara den här odrägliga vårlukten som fattas nu för att det ska bli fulländat. Och vad passar bättre en dag som denna än Ekseption med låten Toccata? Ekseption var en grupp som rockade till klassisk musik. Även den här musiken ett arv från pappa. Hmm, nästa gång lovar jag att hitta fram nåt ifrån mamma..
Efter lite letande långt efter att det här inlägget publicerades första gången, så hittade jag ett liveframträdande med gruppen och låten. Så blev byte till den istället. Musikhistoria när den är som bäst. Kläderna är rätt fina också ;) men så är det, enligt videon på youtube från 1973 också (virvla-15/6-2011)
Och rotar ner mig i inte allt för trevliga känslor. Enda jag vill är att få må bra på riktigt. Inte det här låtsasmåbra som jag har i perioder. Det kom tillbaka med sån kraft efter helgen och efter Östersund. Det här dåliga alltså. Trivdes så bra med att ha människor runt om mig nu och idag känns de närmaste dagarna som ett avgrundshål. Ungefär till nästa veckas gruppträff. Hur ska det gå i sommar när jag inte har skolan att lägga all tid på? Jag försöker att inte tänka på det men det smyger på mig lite nu och då. Som idag.
Så idag har jag inte gjort så mycket mer än att spelat robot unicorn attack och lyssnat på låten från robot unicorn attack.. eller som den heter Erasure -- Always: